Bisse har blivit sörmlänning

Barnen blir stora fort, den här lille pysen föddes för 2,5 år sen.

Bara några timmar gammal

I lördags flyttade han hemifrån, upp till Kattis i Sorunda som ligger åt Nynäshamnshållet. Kattis äger Bisses och Cias pappa Ruter, och hon har länge drömt om att ha en avkomma till honom. Ruter är född 1991 och börjar således bli lite till åren, så när jag nu beslutat att sälja Bisse passade hon på. Jag är verkligen otroligt glad för det, Bisse kunde inte få det bättre! Han är lite egen och är det någon som inte bara kan tackla det, utan också uppskatta det, så är det Kattis.

Bisse med sin nya matte

Det blev en lång dag när vi först körde upp Bisse, sedan fick lite mat och såg till att han funnit sig till rätta innan vi styrde kosan hemåt igen. Han är inte särskilt ängslig för nya miljöer, men blev såklart lite uppspelt av att det var fler hästar i rörelse än han är van vid. Stallet han flyttat till är ett ganska stort travstall, men det är tämligen tomt numera med endast några få starthästar och så lite hobbyhästar. Rapporterna efteråt har varit positiva och gladast är vi åt att han och pappa Ruter har funnit varandra. Jag är så imponerad över hur okomplicerad Ruter är, det är en så himla trevlig hingst och det är riktigt riktigt synd att han inte blivit mer använd i aveln.

Kattis rider Ruter till visningsplatsen under FNH-dagen 2013

Här hemma är Tubbes saknad efter sin kompis stor. Hans kastrationssår vill inte läka, så därför är ihopsläpp med nya hästar uteslutet. Han går därmed ensam i hagen nu, vilket han förvisso accepterar men inte alls tycker är roligt. Svullnaden la sig efter en pencillinkur och såret ser fint ut, men är som sagt fortfarande öppet. Cia har fått flytta in i Bisses gamla box och ny granne livade upp lite i alla fall. Tanken är att alla hästarna här hemma ska gå tillsammans sen, jag unnar verkligen Tubbe att få leva lite flockliv nu.

Inga ämnen

I tisdags gick vi upp tidigt och lastade på grabbarna för en tripp till Norrköping. Slutligen var det dags att kapa kulorna, vilket kanske inte varit något svårt beslut i sig. Tubbe är förvisso fin, men liten till växten och verkar ha stannat någonstans runt 1,45  i manken. Bisse är också liten och är väl överlag inget ämne. Båda har varit väldigt snälla i hanteringen och det är väl det som gjort att själva ingreppet dröjt så pass, plus den varma hösten då...

Han som ännu inte fattat att han blivit av med sina kulor

Det var första gången jag besökte Hästkliniken i Norrköping, men jag fick ett bra intryck. Bra med hästarna, bra uteboxar att lämna dem i, vettig parkering och humana priser. Själva ingreppen hade gått bra, kastreringen gjordes stående med lokalbedövning, och det gjorde även hemresan. Grabbarna är pigga, glada och feberfria än så länge, Tubbe är lite svullen bara. På Bisse har såret dragit ihop sig fint. Jag trotsade dock ordinationen med boxvila och släppte ut dem i hage redan i går eftermiddag. Det är renare i hagen och de håller sig lugnare om de får gå runt och plocka med lite gräs. Dessutom tycker jag att Tubbes svullnad går ner när han får röra på sig.

Han som aldrig begrep att han hade några kulor

Så, då har jag två valacker och tre ston. Inga hingstar längre och det känns faktiskt helt okej det med.

Fräsch hage med gräs kvar, vad mer kan man begära?

Alla hästar hemma

I brist på skrivtid så kommer här färska (huvud)bilder på samtliga pållar.

Bisse

Cia

Tubbe

Dolly

Tillan

Dolly i halvtid

I dag är Dolly på dygn 172 av totala 330 i sin dräktighet. Ja, jag tror och hoppas att hon fortfarande är dräktig, men hon är inte kollad sedan hon åkte från hingsten. Som jag skrev i mitt sammanfattande inlägg tidigare, så är hon betäckt med Rykt (W) 1882. Jag har varit nyfiken på honom under flera år, det var någon (mer erfaren än jag) som sa att det var bland de snyggaste hingstar hen hade sett. Jag hörde ännu mer positivt om honom, men då om hans fina temperament, av folk som stått i samma stall. Jag bar med mig namnet och läste på om stammen, men han var och verkade förbli utomlands.

Men så, 2012 gjorde han 22 år gammal come back i aveln. Han visades fram för sundhetskontroll på Grevagården i ett absolut bländande skick och jag kan lova att jag var såld.

Rykt (W) 1882 på Grevagården 2012

Han stationerades utanför Uppsala och betäckte 6 ston det året. Stona blev dräktiga och han var alltså fortfarande fertil. Jag började knåpa på ifall jag skulle kunna använda honom, men fick inte ihop det riktigt. Vintern 2013 kontaktade jag i alla fall hans ägare för att höra om han skulle fortsätta vara i aveln och det skulle han, men han skulle stationeras i Helsingborg efter att ha verkat i Uppland i två år. Nåväl, det var inte hela världen. Vi bor nära E4:an och har i princip lika långt till Helsingborg som till Uppsala. Av olika anledningar blev det inget Helsingborg, ägaren meddelade att han skulle stå utanför Nyköping i stället och att hon själv skulle ha hand om honom över betäckningssäsongen. Det avgjorde det hela för min del, så pass nära, en dröm så pass länge och hela 24 år gammal var det inte mycket att fundera på mer.

Jag tror att Dolly och Rykt kommer komplettera varandra bra och att fölungen såklart kommer bli något alldeles extra. Dollys största svagheter är ju hennes svaga temperament och att hon är lite tung i typen. Kanske inte tung egentligen, men hon har ett djupt bålparti som ger det intrycket. Rykt å sin sida är förvisso ganska hög, vilket absolut inte gör mig något, men relativt lätt i typen. Hans temperament har lovordats av så många att jag har tappat räkningen, men han har verkligen visat sig vara en mångsidig häst. Han är ju förvisso ordentligt utbildad, både på Wången och av sin ägare, men det ser jag bara som att han blivit ordentligt utprovad och testad i skarpt läge. Till skillnad från andra hingstar som inte sett ett seldon sen de gjort sitt bruksprov... Vidare så har Dolly en vacker överlinje, men är kanske lite stupande i sitt kors där jag tycker Rykt är bättre. Gångartsmässigt har jag inget att klaga på någon av dem, men jag gillar verkligen Dollys kraftfulla trav. Jag hoppas helt enkelt på en exteriört korrekt fölunge med fina gångarter, bra temperament, lite mindre lufs och lite mer elegans. Tack i förväg, snälla tomten!

Dolly på dygn 172 i sin dräktighet

Dyrendahl for president

Jag och en till av våra administratörer håller på att försöka fixa så delningen mellan Nordsvensk Brukshäst och Kallblodstravare blir snygg i databasen. Nordsvenskens stambok delades 1964 så att travarna blev en egen ras, hon närmar sig från travarhållet och jag, såklart, från brukshållet. Vi ska sedan sammansmälta så det blir sådär perfekt som ingen annan databas är. Jag sitter således med stamboken från 1962 och matar in individer för fulla muggar. I förordet skriver Sven Dyrendahl följande:

"För att underlätta stamboksarbetet och för att stamboken skall bli så fri från fel som möjligt uppmanas hästägarna [...] att försöka ge hästarna namn, som inte finns förut. Detta är nödvändigt beträffande hingstar. För ston bör det gå att hitta på andra namn än Bruna, Freja, Pärla, Tindra, Stjärna osv. Ett hästnamn bör vara kort och ha ren svensk klang. Försök komponera namnet med ledning av hemorten eller hästens härstamning."

 Efter att ha lagt in Dolly nummer femhundrasjuttioelva kunde jag inte hålla med mer.

2014 blev något annat

Ambitionen med bloggen var att föra viss träningsdagbok för mina påhitt med hästarna, men det har inte blivit många inlägg. Anledningen är en graviditet som varit besvärlig för mig och sedan slutade med ett kejsarsnitt och den konvalescens som det innebär. Nu är jag fit for figtht igen, men med två småbarn är tiden ändå ganska knapp.

Med tanke på omständigheterna så håller jag på att sälja en av unghästarna, eventuellt två. Jag har dessutom betäckt de båda vuxna stona som därmed är mammalediga precis som jag. Tillan gick till Ene-Blacken 1923 och även om färgen inte är huvudsaken så håller jag tummarna för en black fölunge till våren. Dolly gick till en av de sista Wångenhingstarna, Rykt 1882, som med sina 24 år antagligen inte har så lång tid kvar i aveln. Efter att i många år ha bott i England med sin ägare har han inte många avkommor och jag ville gärna passa på. Att han dessutom hamnade så pass nära oss gör att jag förvånad att inga fler östgötar valde att använda honom till sina ston... I vilket fall är båda damerna beräknade att föla i maj, först Dolly i början och så Tillan i slutet.

Unghästarna har just inte gjort någonting alls. Tubbe verkar inte vilja växa mer, så honom har jag helt gett upp hoppat på som hingst. Bisse har vuxit desto mer och visades på rådgivande unghingstbedömning i Nässjö den 25 oktober med fin kritik, men han rekommenderades inte vidare. "Saknar könsprägel" som domaren sa. Cia har tyvärr återfått sitt sommareksem även i år, så henne vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Hade eventuellt tänkt använda henne i aveln, men med såna problem är det helt uteslutet. Vet heller inte om det går att sälja en nordsvensk med eksem, vi får se vad som händer med henne.

Bloggen kommer att innehålla en hel del nördigheter gällande statistik och avel framöver och även en del om mitt arbete i databasen på www.haststam.se. Och så lite uppdateringar kring mina egna djur, såklart.

På återseende!

Bisse efter rådgivande unghingstbedömningen

Mor & dotter

Idag värmde solens strålar på ett nästan våraktigt sätt, vilket medförde att jag hämtade in en av de nyblivna 2-åringarna för lite aktivitet. Cia har vuxit ut så mycket på alla håll de sista månaderna att hon numera kan ha lokselen, samma som jag använder till ett år äldre Tubbe. Jag är otroligt spänd på hur hon kommer se ut som vuxen, om hon kommer vara den exteriöra besvikelse som hennes poäng på 1-årspremieringen indikerar eller om hon kommer hitta kostymen och istället bli en riktig uppenbarelse.

Ganska vanlig utsikt

Nåväl, loksele på för första gången och sen gav vi oss ut på en tömkörningstur. Cia är trygg i att gå först, hon har i princip alltid varit obekymrad om att jag går efter henne. Andra hästar brukar tycka det är märkligt när signalerna kommer bakifrån och vill ha stöd från någon som går i huvudhöjd. Överlag gick turen bra, några ekstockar var farliga men just dem reagerar även de vuxna hästarna på. Tror mest att det har att göra med placeringen, de ligger precis när man kommer ut från tät ungskog på en lite öppnare yta. Cia var pigg och framåt, men är samtidigt så otroligt känslig i munnen att det vållade oss en del problem. Hon vill gärna ta fart och trava i backar och när jag, åtminstone försöker, att göra en mjuk förhållning så sätter hon sig mer eller mindre på rumpan. Någon gång ibland går hon även upp på bakbenen eller slår i backen, men det ser jag som ren orutin.

Att ta med sig till träningstillfällena kommande veckor blir övningar med mjuka förhållningar och mjuka svängar där jag ska försöka att kommunicera genom röst och placering så att hon inte blir så överraskad över tömmen. Jag ska dessutom rota fram ett bett med parerstänger så bettet ligger lite stadigare. Att behålla känsligheten i munnen, eller egentligen i hela kroppen, för att kunna kommunicera med fina signaler är verkligen ett stort mål för mig. Jag hoppas kunna leva upp till det med de hästar jag nu för första gången har utbildat från grunden på egen hand.

Nöjt mumsande Tillan efter turen

Under eftermiddagen kom min medryttare Linda och vi tog en gemensam körtur med Tillan. Efter att inte ha träffats sen före jul hade vi en till att babbla om och då passar vagnstur fint. Tillan har varit avställd från körningen ett tag nu och var pigg och glad hela turen. Lite svettig kanske, men då hon redan börjat fälla av det värsta lurvet så var det ingen större fara. Vi passagerare blev både blöta och frusna dock. För lite aktivitet på kuskbocken helt enkelt.

Välkommen till denna hästblogg!

I ett försök att bryta upp mitt tidigare bloggande i delar, då jag tror att få tycker det är intressant att läsa om alla mina intressen samt mitt familjeliv, har jag nu startat denna blogg. Fokus kommer ligga på hästar och avel, troligtvis mestadels om nordsvensk brukshäst eftersom det är rasen jag brinner för. Mina egna hästar kommer vara främsta fokus, men jag hoppas även kunna ta upp lite allmänna tankar och funderingar. Och såklart en massa bilder!

Jag har för närvarande fem nordsvenskar, två vuxna ston, ett ungsto och två unghingstar. Ambitionerna för 2014 är höga, jag hoppas nå åtminstone en bit på mina högt ställda mål.

Välkommen till dig som läsare!

Bloggen får inledas med bild från ett av få hästiga projekt under 2013, Tubbes inkörningskurs