Nystart

Så har äntligen Tubbes kastrationssår läkt ihop, skönt att det gjorde det utan vidare åtgärder. Tyvärr så tunnade han av innan kastreringen och det har inte blivit bättre under läkningen. Magen börjar komma tillbaka lite men han är fortfarande omusklad och med en halvkass överlinje. Min strategi kring det började med att han släpptes ihop med Cia. Sällskapet gjorde honom gott, Cia har gott om energi för att leka, men är samtidigt cool och de stressar inte varandra alls kring maten utan kan gå på näst intill fri tillgång utan att tjafsa. Tubbe är nu mycket gladare och har helt slutat med sina spaningar mot de stora tanterna.

Vidare så är planen att börja bygga upp honom från grunden. Mycket skritt kommer det bli, med varierande arbete, men jag hoppas att han ska vara fin till sommaren så att han kan visas. Förhoppningen är såklart att det ska gå att köra ett KBI, men vi får se var vi landar. Förmiddagen idag ägnades åt att plocka ihop och ställa in utrustning åt honom, så nu har han ett nytt huvudlag, nytt bett och lite omställd sele. Huvudlaget verkade han trivas väldigt bra med, selen blev han lite spänd av först. Jag klandrar honom inte, det var längesen vi höll på med såna här övningar. Ändå är han så cool och genomsnäll att det i princip bara var att ta vid där vi slutade. Det är det jag älskar så mycket hos honom, han är känslig och uppmärksam men ändå sansad. Alltid glad efter ett pass med honom! Även om Tillan är min klippa och mitt hjärta, så är jag sannerligen inte glad efter varje pass med henne...

Vi tog en tömkörningstur i skogen för att pulsa snö. Snön var väl inte riktigt så djup som jag hade trott, men jag blev ordentligt trött i alla fall. Tubbe blev lite varm, men det kändes som en lagom uppstart. Hans vinglighet har nästan helt försvunnit och det enda han ifrågasatte var när det tittade fram nakna berghällar här och där i snön. Annars mjuk och fin med ett lååångt (pust!) steg. Läxa till matte blir att tänka på att hålla ett jämnt stöd i tömmarna...