Nordsvensken i mitt liv

Varför nordsvensk? I mitt fall så las grunden via min farfars hästar. 1985, samma år som jag föddes, köpte han ett nordsvenskt stoföl som växte upp och stambokfördes som Siba 22187. Redan som barn läste jag således hingstkatalogen och följde med för att lämna och hämta Siba hos hingsten. Min farfar och Siba kom i ärlighetens namn inte så bra överens och inte var hon särskilt rastypisk heller, stor, svart och med mycket temperament som hon var. Men hon grundlade mitt stora intresse för nordsvensk avel.

På senare år har jag nystartat, börjat läsa på om stammarna idag, insett att stostammarna har numrerats (Siba tillhörde nummer 11, Kärrastammen, som för övrigt är samma som Dolly tillhör) och skaffat in egna avelsston. Men aveln från mina barnsben lever vidare, en vän köpte en av min farfars uppfödningar och har avlat vidare. På premieringen förra lördagen visades Wallentino (e Belltino u Wilma ue Aron) och han har just Siba i tredje led. Han visades i ett bländande skick, fick 38 p och klass I exteriört och gjorde ett KBI med fina 44 p. Nu kvarstår att peppa ägaren för betäckning av mamman ytterligare en gång, så att ett stoföl kanske kan hålla grenen vid liv. Det vore ju synd att behöva knyta ihop säcken här menar jag....

Wallentino

Wallentinos sida på häststam hittar ni här och klickar ni er bak till Siba så är det ingen mindre än undertecknad som figurerar på bilderna.