Intet nytt - på 4 år!?

Hej Bloggen, det var längesen sist. Tyvärr har jag inte varit värst digital de senaste åren, men jag börjar känna att jag vill ändra på det. Inte minst när det gäller hästlivet.

Det blir bara en kort uppdatering idag, jag tänkte mest uppdatera läget kring vilka hästar som livet kretsar kring för min del. När jag skrev senast var året 2015. Jag fick två föl det året och båda bor kvar hos mig ännu, men är numera 4 år.

Lilla U (Ene-Blacken - Tagg)

Numera 4-årigt sto som är väldigt trygg så länge kompisarna är nära, men behöver jobbas en hel del enskilt för att stärka självförtroendet. U är avkomma till Tillan.

Rymd (Rykt - Odar)

4-årig valack som har mycket bus för sig. Han är påhittig, har mycket energi, men också en stor vilja att vara till lags. Rymd är avkomma till Dolly.

Pia (Porter - Tagg)

'

1-årigt sto som är den lugnaste och vänligaste man kan tänka sig. Barnens stora favorit, då hon är oerhört social och älskar att bli pysslad med. Pia är avkomma till Tillan.

Utöver dessa tre, så har jag kvar Tillan, Dolly och Tubbe. Men de var ju med redan förra bloggvändan, så de får ingen närmare presentation. Cia fick jag tyvärr ta bort på grund av hennes elaka eksem. Trots noggrann skötsel och eksemtäcke var hon inte symtomfri och då kändes det inte schysst längre.

Förutom nordsvenskarna är vi delägare i en varmblodig travhäst som heter Jori. Vi får väl se om han, eller någon av de andra, kan åstadkomma underverk.

Det var allt för denna gång, tjing hej!

Nordsvensken i mitt liv

Varför nordsvensk? I mitt fall så las grunden via min farfars hästar. 1985, samma år som jag föddes, köpte han ett nordsvenskt stoföl som växte upp och stambokfördes som Siba 22187. Redan som barn läste jag således hingstkatalogen och följde med för att lämna och hämta Siba hos hingsten. Min farfar och Siba kom i ärlighetens namn inte så bra överens och inte var hon särskilt rastypisk heller, stor, svart och med mycket temperament som hon var. Men hon grundlade mitt stora intresse för nordsvensk avel.

På senare år har jag nystartat, börjat läsa på om stammarna idag, insett att stostammarna har numrerats (Siba tillhörde nummer 11, Kärrastammen, som för övrigt är samma som Dolly tillhör) och skaffat in egna avelsston. Men aveln från mina barnsben lever vidare, en vän köpte en av min farfars uppfödningar och har avlat vidare. På premieringen förra lördagen visades Wallentino (e Belltino u Wilma ue Aron) och han har just Siba i tredje led. Han visades i ett bländande skick, fick 38 p och klass I exteriört och gjorde ett KBI med fina 44 p. Nu kvarstår att peppa ägaren för betäckning av mamman ytterligare en gång, så att ett stoföl kanske kan hålla grenen vid liv. Det vore ju synd att behöva knyta ihop säcken här menar jag....

Wallentino

Wallentinos sida på häststam hittar ni här och klickar ni er bak till Siba så är det ingen mindre än undertecknad som figurerar på bilderna.

Sommarpremiering

I lördags visades mitt 3-åriga sto Cia på premieringen på Vretaskolan utanför Linköping. Som vanligt var min fantastiske make visare och pållan skötte sig fint även om hon var lite spänd. Tyckte förvånansvärt bra om visningsplatsen, vilken skillnad det är på att vara ute (som det SKA vara på en sommarpremiering i mitt tycke) jämfört med att visa inne i ridhuset. Synd bara att ljudanläggningen lämnade väldigt mycket att önska, inte lätt att locka med sig utomstående som publik när de inte hör ett ord av vare sig presentation eller kritik.

Att ha med sig egen häst gör det svårt att fota, men några bilder hann vi ta också. Cia höjde sig ett snäpp från då hon visades som 1-åring och kom upp i 87787 = 37 p, klass II.

God rastyp, lågställd. Vackert huvud, välmarkerad bog, stark rygg, grovt ansatt hals, brett kors. Något gracil. Taktmässig, något överilad. Kort och markbunden trav. (RJ)

Mått: 150-190-7,4-32

Hästens betydelse i historien

Har de senaste kvällarna haft lite tid över. Den tiden har ägnats åt att häststamma (ja, det är ett verb) och fokus har legat på nordsvenskarna. Jag tror jag har nämnt innan att vi håller på att sammanställa delningen  mellan brukshästen och kallblodstravaren, vilket innebär att vi är den första databas som är korrekt i det avseendet. En av medarbetarna som brinner för kallblodstravarna arbetar från sitt håll på att få en komplett databas medan jag arbetar från brukshållet med stamböckerna på 50-talet och 60-talet.

Stamböcker är verkligen ett intressant tidsdokument och jag tror dessutom att det är en källa till kunskap som nästintill är helt förbisedd inom släktforskningen. Mycket märkligt eftersom jag tycker mig kunna utläsa en hel del även om människorna bakom hästarna, så att säga. En sak som slagit mig nu är hur vanligt förekommande det är att någons sterbhus är ägare till hästarna. Jag kan inte riktigt tänka mig att ett dödsbo skulle ombesörja stambokförning av någon häst i dag, de hade verkligen ett helt annat värde på den tiden. Men i och med 60-talet kommer hästars värde och popularitet att dala, så sagan om Sverige och dess jord- och skogsbrukande historia fortskrider.

Pepp inför Grevagården del 1

I söndags gick anmälningstiden för hingstpremieringen på Grevagården ut. Nu har jag äntligen fått sätta ner ändan så pass länge att jag hunnit gå igenom listan med anmälda hingstar och här kommer en liten sammanställning:

• 3-åringarna är 21 stycken till antalet och representerar 6 olika hingstlinjer och 18 olika stostammar
• 4-åringarna och äldre är 9 stycken till antalet och representerar 3 olika hingstlinjer och 9 olika stostammar
• 2 hingstlinjer och 3 stostammar finns med i båda grupperna, vilket gör att vi totalt kommer få se representanter från 7 hingstlinjer och 24 stostammar på plats!
• 5 av de äldre hingstarna är prövohingstar som godkändes i fjol och som alltså är där för att nu knipa ett stamboksnummer utan parenteser (ja, man gör så med 3-årshingstar inom den nordsvenska världen. Modig (2055) är den enda av de i fjol godkända som saknas i anmälningslistan, Lodis (2054) kommer inte heller till Grevagården men är anmäld till Boden.



Donne (Don 1854-Udd 1900)

• 2 av de äldre hingstarna visades i fjol, men blev inte godkända. 2 är ovisade vid hingstpremiering sen tidigare.

Jag kommer grotta ner mig lite djupare i det här kommande veckor, det kan ni lita på. Peppen har börjat, tills vidare får vi dock nöja oss med bilder från i fjol.

Zin-Opal (2058) (Karat 1997-Vätte 1909)

Od (Odar 1859-Isvind 1924), en av de som fick tummen ner i fjol men återkommer i år

Hopsläpp

Idag släppte jag ihop alla mina hästar. Cia lämnade direkt Tubbe åt sitt öde och anslöt sig till kärringmaffian... Hoppas de hittar en bra gemenskap vad det lider...

Nystart

Så har äntligen Tubbes kastrationssår läkt ihop, skönt att det gjorde det utan vidare åtgärder. Tyvärr så tunnade han av innan kastreringen och det har inte blivit bättre under läkningen. Magen börjar komma tillbaka lite men han är fortfarande omusklad och med en halvkass överlinje. Min strategi kring det började med att han släpptes ihop med Cia. Sällskapet gjorde honom gott, Cia har gott om energi för att leka, men är samtidigt cool och de stressar inte varandra alls kring maten utan kan gå på näst intill fri tillgång utan att tjafsa. Tubbe är nu mycket gladare och har helt slutat med sina spaningar mot de stora tanterna.

Vidare så är planen att börja bygga upp honom från grunden. Mycket skritt kommer det bli, med varierande arbete, men jag hoppas att han ska vara fin till sommaren så att han kan visas. Förhoppningen är såklart att det ska gå att köra ett KBI, men vi får se var vi landar. Förmiddagen idag ägnades åt att plocka ihop och ställa in utrustning åt honom, så nu har han ett nytt huvudlag, nytt bett och lite omställd sele. Huvudlaget verkade han trivas väldigt bra med, selen blev han lite spänd av först. Jag klandrar honom inte, det var längesen vi höll på med såna här övningar. Ändå är han så cool och genomsnäll att det i princip bara var att ta vid där vi slutade. Det är det jag älskar så mycket hos honom, han är känslig och uppmärksam men ändå sansad. Alltid glad efter ett pass med honom! Även om Tillan är min klippa och mitt hjärta, så är jag sannerligen inte glad efter varje pass med henne...

Vi tog en tömkörningstur i skogen för att pulsa snö. Snön var väl inte riktigt så djup som jag hade trott, men jag blev ordentligt trött i alla fall. Tubbe blev lite varm, men det kändes som en lagom uppstart. Hans vinglighet har nästan helt försvunnit och det enda han ifrågasatte var när det tittade fram nakna berghällar här och där i snön. Annars mjuk och fin med ett lååångt (pust!) steg. Läxa till matte blir att tänka på att hålla ett jämnt stöd i tömmarna...